Svenska Dendrobatidsällskapet

Oophaga pumilio

Pilgift

Hoppa till: navigering, sök
Oophaga pumilio, "Cristobal". Foto & Copyright: Peter Nyman
Oophaga pumilio, "Cristobal". Foto & Copyright: Peter Nyman

Oophaga pumilio

Den här förtjusande grodan lever längs norra kusten av Panama, Costa Rica, Nicaragua, och på öarna längs kusten. De lever i låglandsregnskogen på 0-800 meter över havet. De finns i många olika färger; röd, röd med blå ben, gula & gröna med eller utan vit undersida, med eller utan fläckar, blå, orange mm.

Det är en liten groda; de blir inte större än 18-20 mm långa. Könen är svåra att skilja åt, honorna kan vara något kraftigare än hanen. Hanen ropar med ett drillande läte. Hanarna är mycket aggressiva och kan till och med ge sig på betydligt större hanar av andra arter såsom tex Dedrobates tinctorius. Därför håller man dem bäst i små grupper om en hane och ett par honor. Håller man mer än en hane per terrarium så kommer den svagare oftast att riskera att stryka med på kuppen.

Terrariestorleken bör vara omkring 60*40*50 cm eller mer, det skall vara utrustat med grenar eller rötter för klättring och mossa och löv på botten, en romgömma (ett halvt kokosnötskal, filmburk, etc.) och gärna ett vattenfall eller en liten bäck. Bromelior sägs krävas för lyckad avel, eftersom grodorna behöver många små gömställen för ynglen när de kläcks, där de kan utvecklas till färdiga smågrodor (man kan också tänka sig att många små filmburkar kan ersätta bromelior, men hur snyggt blir det?). Även andra växter kan planteras. Ett duschsystem eller dagliga sprutningar med vatten krävs för att hålla luftfuktigheten lagom, dagtid omkring 80% nattetid upp till 100%. Temperatur dagtid 23-25 grader och nattetid något lägre, omkring 20 grader. De äter små bananflugor, hoppstjärtar, ärtbladlöss, vissa sorters myror och kvalster.

Hanen ropar på honan som kommer och lägger äggen (2-15 stycken) i romgömman. Hanen befruktar, vattnar och skyddar äggen tills de efter omkring 10-19 dagar kläcks, därefter tar honan ett yngel i taget och transporterar dem till olika vattenställen i bromeliorna. Hon kommer återvända varje eller varannan dag för att mata ynglen med foderägg. Efter ungefär 2 månader klättrar de en centimeter långa unggrodorna upp och börjar äta småinsekter; först hoppstjärtar, små blomflugor, bladlöss och annat smått. De blir könsmogna efter ungefär 10 månader.

Alternativa avelsbeteenden finns också, så här skriver BengtO: "När det gäller pumilio så är inte bromelior ett måste. I själva verket saknas bromelior helt i många pumiliobiotoper. De behöver nåt ställe där det finns vatten för ynglen. Det är dessutom hanen som bestämmer var ynglen ska placeras. Det är han som vaktar och fuktar äggen, ser när de är färdiga för att kläckas. Lockar då dit honan och driver henne till en lämplig plats att placera ynglen. Tror också att han (precis som imitator) lockar honor att lägga foderägg genom att sitta i vattnet hos ynglen och spela. Mina pumilio kunde lägga upp till 15 st ägg. Äggen las nästan alltid helt öppet på ett blad." Så det kan alltså löna sig att prova alternativa odlingsmetoder....

Sammanställningen är gjord av Thomas Tummen Wallén utifrån flera olika böcker, andras erfarenheter, samt olika hemsidor på internet. ref

Externa Länkar