Svenska Dendrobatidsällskapet

Epipedobates tricolor

Pilgift

Hoppa till: navigering, sök

Epipedobates tricolor

Den här lilla skönsjungande grodan finns i många olika färgvarianter, från röda med vita/gula ränder till rödbrun/brun med blå/gröna/gula ränder. Även svarta varianter med blå ränder har hittats. Ibland förekommer också så kallade signalfläckar i ljumsken. Enligt vissa forskare kan vissa färgvarianter vara en annan, närbesläktad art, men det får framtida undersökningar visa i så fall.

De lever i Equador och norra Peru på 20-2500 meters höjd över havet. De lever i många olika typer av miljöer, från regnskogsliknande miljöer till torrare miljöer med savannliknande, bladfällande växtlighet.

Det är en liten groda: den blir inte större än ungefär 3 cm i de flesta populationer, även om vissa större varianter finns. Hanen är mindre än honan (19mm-24.5mm) och honorna (21.5mm-26.5mm) är kraftigare än hanarna. Hanarna "kväker" (lätet påminner starkt om en kanariefågel), det gör inte honorna.

Lämplig terrariestorlek varierar med vilken källa man läser: allt från ett par i ett terrarium på 50*40*40 cm (b*d*h), eller i andra fall ett par i ett terrarium på 70*60*70cm till gruppvis hållning (6.3) i ett 120*50*110 cm terrarium.

Inredningen bör bestå av olika växter (gärna bromelior), klätterrötter, mossa som bottenmaterial samt äggläggningsställen för avelns skull. I något fall rekomenderas en liten bäck i terrariet, men det är nog inget krav så länge luftfuktigheten håller sig på en tillräcklig nivå, ungefär 70-80% på dagen och 100% på natten. Lämplig temperatur är kring 24 grader på dagen och c:a 20 nattetid. MEN på grund av deras olika ursprungsbiotoper så kan detta variera, vissa varianter kan hållas svalare också, försök ta reda på varifrån de kommer! Över 28 grader klarar de sällan av speciellt bra. Födan består av småinsekter.

Aveln är lätt, honorna lägger ägg året om, men man bör lägga in en viloperiod med hjälp av en torrperoid för att honorna skall kunna återhämta sig. Vid hög luftfuktighet lockar hanen på honan från sitt revir, och parningsvilliga honor kommer till reviret. Hanen kramar kring honans huvud i en "amplexus"-kram, hon lägger upp till 40 ägg, och lämnar sedan platsen. Hanen befruktar äggen och hämtar vatten för att vattna dem och stannar sedan i reviret och försvarar äggen. Dessa kläcks efter 9-15 dagar, och hanen transporterar sedan ynglen på ryggen till någon typ av vattenställe. Sedan får ynglen klara sig själva. Håller man dem gruppvis kan hanen para sig flera gånger efter varandra så han har flera äggsamlingar att ta hand om samtidigt. Grodynglen är inte kannibaliska och kan därför födas upp tillsammans och utfodras med torrfoder för akvariefisk, samt olika frysfoder, t.ex. dafnier, mygglarver mm. Variera kosten så mycket det går. Omvanligen tillsmågrodor sker vid 6-8 veckor och sedan föder man upp unggrodorna med hoppstjärtar och bananflugor. De blir könsmogna vid c:a 9 månader.

Denna groda är väldigt lik Epipedobates anthonyi. Dessa två arter har tidigare ansetts som en och samma art.

Sammanställningen är gjord (utifrån olika hemsidor på nätet och flera olika böcker) av Thomas Tummen Wallén.

Externa Länkar