Svenska Dendrobatidsällskapet

Dendrobates tinctorius

Pilgift

Hoppa till: navigering, sök
Dendrobates tinctorius "Regina". Foto & Copyright: Peter Nyman
Dendrobates tinctorius "Regina". Foto & Copyright: Peter Nyman

Dendrobates tinctorius

Detta är en stor groda, som finns i ett ganska stort område; i Surinam, Guyana, Franska Guyana, och nordöstra Brasilien. I naturen lever de på regnskogens botten, bland löv, nedfallna träd, kvistar och stenar, upp till någon eller några meters höjd. De blir 3.2-6.4 cm beroende på vilken variant det är.

Terrariet inreds med löv grenar/rötter och olika växter, gärna mossor och bromelior, men även orkidéer och andra växter funkar bra. Någon typ av äggläggningsplats behövs också, det kan vara en liten kruka eller ett halvt kokosnötsskal med en öppning på sidan, och med ett lock/fat eller platta inuti som honan lägger äggen på. (det går t.ex. väldigt bra att använda locken från Pringles-burkar!) Terrariet skall duschas minst en gång dagligen, och det skadar inte att man har ett vattenfall inbyggt i terrariet, då håller man lättare uppe luftfuktigheten på 80-100%. Grodorna behöver en temperatur på 23-29 grader dagtid, 20-21 nattetid.

Hanarna är slankare och lite mindre än honorna och har oftast större fingerskivor, ( hjärtformade) och ropar med ett dämpat surrande, knappt hörbart utanför terrariet. Dendrobates tinctorius finns i många olika färgvarianter (”morpher” eller ”morfer”) beroende på deras härkomst, och flera av dessa varianter odlas regelbundet i fångenskap.

Skötseln är ganska lätt, bäst är det att hålla dem i små grupper med två hanar och en hona, detta kan också ge ett bättre odlingsresultat enligt vissa odlare. Terrariet bör i detta fallet vara på minst 45-50 liter. Om ni ändå tänker ha flera honor i samma terrarium så se upp, för de kan vara relativt aggressiva sinsemellan. Då bör terrariet vara betydligt större också. Honor som växt upp tillsammans tenderar dock att tolerera varandra bättre än de som introducerats tillsammans som vuxna. Skall man ha större grupper så är det säkrast att ha en övervikt av hanar. De äter samma typ av foder som alla pilgiftsgrodor; ärtbladlöss; bananflugor, hoppstjärtar, tropiska gråsuggor mm. På sommaren kan man med fördel ge dem vilda småinsekter, men se till att dessa fångas på säkra ställen där det inte förekommit besprutning eller nära vägar och avgaser. Små spindlar och vissa myrarter (inte svartmyror eller skogsmyror) äts med stor aptit.

Honorna leds av den ropande hanen till äggläggningsplatsen, där lägger hon 4-12 ägg. Äggen kläcks efter 10-14 dagar och ynglen bärs sedan ett och ett av hanen till någon liten vattensamling för att växa och omvandlas till smågrodor, detta tar omkring 9-15 veckor. Sedan föds unggrodorna upp på smått foder, t.ex. hoppstjärtar och små bananflugor. Äggen kan tas undan när de är någon dag gamla och födas upp separat. Ynglen kan vara kannibaliska, men om man bara ser till att det finns gott om plats och tillräckligt med foder så lämnar de för det mesta varandra ifred och de kan då födas upp tilsammans.

Sammanställningen är gjord av Thomas ”Tummen” Wallén utifrån olika hemsidor på internet och från olika böcker. ref


Externa Länkar